Oh, woe is me
Dessutom är det söndag.
Linn, på sällsynt bistert humör (och hungrig är hon också)
Korkat
Jag har tänkt på en sak. (Ja, det händer faktiskt ibland att jag gör det. Tänker, alltså.)
Varför är alltid korkar till flaskor och lock till burkar så omöjligt hårt åtskruvade? Visst, det har säkert något att göra med att flaskan/burken ska vara tätt försluten, men är det verkligen nödvändigt att kila fast korken/locket hårt som berget?
Alltför hårt fastsittande lock ställer till stora problem för myggmuskliga individer som mig själv.
Det var ganska frustrerande nu i eftermiddags när jag blev sugen på lite saft, skulle öppna flaskan till den ekologiska jordgubbssaften, och upptäckte att det inte gick. Korken ville inte flytta på sig. Den satt fast. Huden på mitt pekfinger och min tumme blev öm och röd, och jag blev arg. Jag ville döda saften. Varför måste förresten just den ekologiska saften ha en jobbig förpackning, medan den dumma vanliga saften som är fullproppad med artificiella smakämnen ha en lättöppnad flaska? (My conspiracy sense is tingling!) I alla fall slutade det hela med att jag i min desperation hämtade en skiftnyckel som jag försökte få loss korken med. Det gick inte så bra, men på något vis lyckades jag skada korken litegrann så att jag kunde få upp den för hand. En simpel liten flaska kan inte besegra the mighty T-Rex! Moahaha!
Linn, korkdödaren
Julkort!
Om du möter varg
Jonathan har en teori om att de kommer trilla av om jag fortsätter. En dag kommer jag stå där, och HOPPSAN, rätt vad det är så har jag ingen nacke längre. I avsaknad av nacke så kommer mitt huvud att sitta fast direkt på kroppen, och det skulle se ganska löjligt ut. Tänk vad svårt det skulle vara att vrida på huvudet. Sen skulle handlederna ryka, och händerna få sitta direkt på armarna utan någonting böjligt emellan. Inte bra, inte bra.
Bara för att jag är road
ATTACK-EMO!!!!
...lol....
Emma
Den är så dålig, eller dålig är egentligen fel ord. Den är liksom... bara under vår nivå. Hade vi gått i femman eller sexan så hade vi säkert tyckt att den var jättehäftig och bra och utmanande. Men nu går de flesta i gruppen inte i femman eller sexan, utan i ettan eller tvåan (på gymnasiet, that is). Vilket resulterar i att Emma är så under vår nivå så att det finns inte.
Hela teatern känns som ett svart hål av förslösad potential. Den här teatergruppen är ju skitbra! Vi skulle kunna göra något nytt och häftigt och utmanande och fräscht, men NEJDÅ, vi får det här. Mellanstadieteater. Kul? NEJ.
Grejen är, att vi säkert skulle kunna göra en bra föreställning av det hela, även om manuset (som det är nu) suger. Men vi kan inte höja oss till mer än "bra", eftersom ingen till 100% tror på det vi gör. Tror man inte på det man gör så får man inte den energi som behövs för att göra det fantastiskt. Det blir svårt att göra det "som om det var på riktigt" när man inte tror på manuset. Och till slut blir det bara bajs.
Trottoar?
Varför sprider de ut gruset i en fåra mitt på vägen? Är det så svårt att sanda trottoarerna?
Eller så är allt bara en hemlig plan för att mörda små oskyldiga barn (alltså, mig) på väg till skolan? Dom tänker "Håhå, det går för många barn på Skvadern". Eller nåt.
Gaaah.
We shall overcome
Ett lååååååångt attackmisstag.
Stackars sate som kommer behöva läsa igenom den och ha synpunkter.
(On the bright side though, at least it won't be me!)
Hey eye eye eye do you kiss on the first date?
Vad är egentligen meningen med att man ska ha en sammanfattning i uppsatsen. Allt som står i sammanfattningen står ju redan i texten. Attackmisstag. Eller bara jävligt drygt.
Inte snabbis
Vår käre mattelärares genomgångar är ett attackmisstag. Visst, han förklarar så att man förstår, men det tar så lång tid att man inte orkar lyssna alls. A-t-t-a-c-k-m-i-s-s-t-a-g. Nu när vi ska ha återsamling har han sagt att genomgången ska bli en "kortis". Jaha, "kortis"? Vad menas med det? Bara en halvtimme?
x2
Attackmisstag på mig för att jag inte ens visste att jag hade en egen kategori (I don't bother with that shit på min egen blogg, så jag tänkte inte ens på det)
Linn
Twilight
Ett attackmisstag som har varit på mångas läppar den senaste tiden är valet av den manliga huvudrollen i filmen Twilight, som är baserad på boken med samma titel av Stephanie Meyer. Robert Pattinson heter skådespelaren som har valts till att gestalta den unge vampyren Edward Cullen. Felet är bara att han ser ut som en knarkare, och inte den snygga sorten.
ATTACKMISSTAG!
Yo! I said yo!
Jag har ett attackmisstag att rapportera. Den involverar filmen Whale Rider. För er som är lata och inte orkar klicka på länkar har vi här en sammanfattning:
On the east coast of New Zealand, the Whangara people believe their presence there dates back a thousand years or more to a single ancestor, Paikea, who escaped death when his canoe capsized by riding to shore on the back of a whale. From then on, Whangara chiefs, always the first-born, always male, have been considered Paikea's direct descendants. Pai, an 11-year-old girl in a patriarchal New Zealand tribe, believes she is destined to be the new chief. But her grandfather Koro is bound by tradition to pick a male leader. Pai loves Koro more than anyone in the world, but she must fight him and a thousand years of tradition to fulfill her destiny.
Filmen är alltså från Nya Zeeland. Den blev Oscar-nominerad och har även fått ett flertal andra nomineringar och priser. Det är en ganska stillsam historia men med ett mycket starkt bildspråk. Jag hade kanske tyckt om den, om jag hade sett den under andra omständigheter än en sex timmar lång bussresa till Skellefteå, på en yttepytteliten TV-skärm. När en film är så pass beroende av det visuella anser jag det vara ett stort ATTACKMISSTAG att visa den under dessa förutsättningar.
Ett annat attackmisstag jag kan nämna i bussammanhang är den gången de visade Den där Mary. Inget större fel på Den där Mary, men ett stort attackmisstag att visa den tre gånger under samma bussresa. Än idag har jag lite svårt för Ben Stiller.
Over and out,
Linn
