Äh. Som Linn säger, nu åker jag till "fjällen" så ni får klara er. Fast jag kommer hem på onsdag, så ni måste inte vänta så länge. Och jag ska inte till "fjällen". Det låter typ som att man inte vet vart man ska, och det vet jag. Jag ska till Storhogna. Dvs typ Klövsjö, Vemdalen, däromkring. (det är dit Linn ska också, om jag minns rätt. Hon är bara dålig.) Kommer jag hem utan brutna ben är det... som vanligt. Jag brukar inte bryta ben när jag åker slalom.

Maty

Nu har jag inte bloggat på x antal dagar... men äh. Ser ingen poäng i att ursäkta mig själv. Det har inte hänt någonting, och jag har inte velat. Och visst läser man (ni) hellre inlägg som någon velat skriva än inlägg någon tvingats att skriva?

Hur som helst, during my bloggfria dagar (veckor?) har jag tänkt på en grej. (En kort grej, för folk klagar på att mina inlägg är för långa... skitsnack, I tell you! Men hur som helst.) Jag har tänkt på minnen. Dom är störda. Till exempel, jag kan minnas för typ tre år sen, julen... vad blir det? 2006? Tror det var då. Minns i alla fall att jag och mon soeur satt hemma hos en av mammas barndomskompisar, tillsammans med en av hennes söner. Det intressanta är att jag kan minnas precis vad vi pratade om, och precis hur jag kände, hur jag satt och allting, men inte vad killen vi pratade med hette. Knappt hur han såg ut. Varför? Jag vet att han är snygg, och att han var det då också, varför minns jag honom inte? Dumma minnen. Som bara ploppar upp i huvudet, när jag spelar Harpan.

Kärlek på Harpan. Nu måste jag sluta. Ska spela Harpan. <3

Maty (som övat på sin franska all through this inlägg. Märkte ni? Spännande, huh!)



(Okej, nä, inte så mycket franska. Men hell, det är mer än vanligt!)

JÖ om This helps me obviously I think:
DU HETER LOLBYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!!!

Men? Är det verkligen en bra sak att ha som första kommentar William? Känner vi att det sprider glädje och lycka osv? NÄ. Inte här i alla fall. AJSING BAJSING! Attackmisstagigt!

Sen var Bob Hansson på Skvadern idag. Han var grymmeligrymgrym. Och när det kommer från mig betyder det faktiskt något. Han snackade i ungefär en timme och en kvart, och jag tror jag skrattade i åtminstone 45 minuter. Fanfuckingtastiskt. Han hittade verkligen estet-nivån också- allt handlar om att ligga, men det får man aldrig, men ibland tycker folk om en ändå! Fast bara ibland. Och vill man inte ligga med döda tjejer så får man ligga med gamla gubbar. Så är det.

SEEEEEEEEEEEN, så vare snölek, klart INTE attackmisstagigt! Det var fantastiskt! Vi spelade rugby, och tacklades och hade oss så det stod härliga till! Askal(LT)as!
Mindre askalas, mer attackmisstag på det faktumet att jag fick stressa som en gnu för att hinna med mig själv sen. Jag skulle hem, duscha, ner på stan, käka subway, till pipeline, titta på och fota Andra Generationen, sen hämtas av pappa och upp och träna karate. Tjoho. Det gick... faktiskt. Lite jobbigt var det, men vafan. Andra Generationen var väl... jag vet inte. Dom var kalas om man gillar sån musik, men det är inte riktigt min grej. Vafan, livemusik ska man kunna hoppa till! Det ska vara svettigt och trångt, och man ska behöva öronproppar och knappt kunna höra vad man tänker, men nä. Så blev det inte. Balkanschlager, pfft. Inte min grej.
Fotot? Det... gick. Förmodligen hade jag fått en bild på tvåettan imorrn, om Bob Hansson inte vart i stan, om Mårten Engling inte vart på Skvadern och fotat. Nu får jag inte det, men det är heeelt ok med mig. Han var så grym faktiskt.

Jag vet att ni alla undrar, hur gick karaten? Den gick kalas. Så var det med det. Vi fick knäa. Jag var grym. AS USUAL, MOAHAHAHA, nä, men ärligt talat. Kalaskul.

LÄS MIN RUBRIK FÖRSTÅ DEN OCH VAR GLAD TJOHO.

Nu är jag trött. Och har ont i ögonen. Ska sova. Snart. Kalas.

Maty

Ni har slutat kommentera. Men det är lungt, vi fortsätter skriva som små slavar ändå, med hopp om att enda dag, då kommer ni inse att ni saknar att fjutta ner era små tankar om vår fantastiska blogg och börja igen. We're waiting.

Hur som helst... Så är det. Inte mycket mer alltså. Jag väntar på att våra "allahjärtansdagmiddags"-gäster ska komma hit. Jag har inte den blekaste om när dom förväntas infinna sig, men det är lungt. Allt är lungt. Jag är lugn. Det borde jag nog inte vara, jag har ett halv skrivbord kvar att städa, men äsch. Det kan vänta lite. Ska njuta av Lasse Lindh först.

Maty

Vet ni vad jag gjorde igår? Jag curlade, jag kollade på en film om samer, jag var på onsdagscafe, jag hade karate, och... jag gjorde illa knät igen. Vet ni vad jag gör just nu? Älskar mig själv. Så hårt. Inte. (iofs var det inte lika illa som förra gånge(r)n(a), men det gör fortfarande ont. Och är korkat.)

Maty

Måste bara applådera mig själv lite på den fantastiska planeringen. Jag har varit hemma sen klockan fyra, men först nu skickade jag in analysen. Inte för att jag har jobbat hårt och länge, utan för att jag började klockan åtta, och har tagit så jävla mycket pauser. Hade det inte varit för att mamma gått och lagt sig hade jag fortfarande suttit och spelat gitarr istället. Well, jag hade iaf 45 minuters marginal... Hm. Och jag måste upp 06.45 imorrn, det är tidigare än en skolmorgon. Och sen ska jag vara på G hela dan, och halva natten, och sen upp och spela ännu mer match på söndag. Och jag måste få tag på Alice. Och allt bara attckmisstagar sig. Nästa gång får någon slå mig tills jag håller mig till planeringen.

Maty

Ja. Som sagt var. Smärta. Det är inte najs. Jag har det as we're speaking (typing? reading?) lite överallt. Ont i ögonen efter linserna, ont i näsan och halsen eftersom jag är förkyld, och ont i armarna efter karaten! Chop chop! Mina händer skakar lite faktiskt. Känns mesigt, men vad gör man.
Idag fick vi till och med slåss! Med varandra! På varandra! Det var fantastiskt. Och jag bar fröken Löfgren åtta varv runt hallen. Det tog lite det med. Karate är helt klart inte ett attackmisstag!

Någonting som är attackmmisstagigt är vår analys som vi måste göra. Den är dryg. Also, det faktum att jag hade glömt mjukisar och därför var tvungen att gå hem efter träningen i strumpbyxor... Det var ganska mycket fail. Lite svettigt. Och kallt.

Maty

Hoho. Varför är jag vaken nu? Jaja. Skriver egentligen bara det här för att testa en grej. Ingenting ni kommer att märka någon skillnad på. Hm. Spela roll.

Maty

Okej, nu hade jag visst inte bloggat på ex antal dar... men vem bryr sig egentligen? Jag tänker skylla på fotbollen, och på mina fruktansvärt onda ben, och lite på gitarren, som gör att min fingrar gör ont. Sen tänker jag inte bry mig så mycket mer. Så är det.

Bara för att det här inlägget ska bli lite längre och passa lite bättre på den här bloggen tänker jag berätta allt som har failat idag.
1. Vaknade, hade ont som en jag-vet-inte-vad i benen.
2. Gick ner till stan, Medicinska kliniken, och tog sista livmoderhalscancersvaccinationssprutan. Insåg sen att jag fan inte skulle palla skolan, så jag tar kvart över nio bussen hem igen.
3. Satt hemma hela dan, gjorde ingenting mer än att spela gitarr och läsa. Kändes värt.
4. Mötte folk på stan typ tre. Vi skulle käka och sen gå på vårshowen, men det sket sig... Sen skulle vi gå på bio, men det sket sig också. Så vi hamnade på Barista, där vi pratade om sprut lite för mycket.

Så var det med det. Det var ungefär allt. Bortsett från att jag har ont i benen, armen, och fingrarna så känns det faktiskt sjukt bra. Glad_shey_92. Så äre.

Maty

Det har varit lite tomt här nu. Det är lite synd. Men men. Min ursäkt är att jag... har träningsvärk. Det gör så fruktansvärt ont i armarna nu, så jag orkar inte riktigt skriva långt. Linn... ja, hon är ju som hon är. Plus att teaterbarnen har ju premiär typ... om en timme eller så, så de har ju peppat järnet inför det.

Annars då? Tja, livet leker. Eller nja, men det rullar. Jag funderar på om det är värt att ha en fransk människa i mitt hem. Kanske, kanske inte. Idag ska jag hämta ut fantastiskt tröjor som jag beställt. Dessvärre kommer det att kosta 280 spänn att hämta ut dom. Orimligt. Men men. Mer vare faktiskt inte.

(och förstår ni hur sämst jag är på franska? Jag fick jobba som fan för att fatta att det skulle vara ett a där! Dum! Och det är Rebecca som mustaschen tillhör.)

Maty

Okej, nu är jag arg. Vi har tagit upp det förut, och det verkar som om vi måste ta upp det igen:
PANTPROBLEMET.

Ärligt talat. Hur är man uppfostrad om man tar skaer andra har betalat för utan att ens fråga? Det du har betalat för får du göra vad fan fu vill med, men mina grejer ska du låta bli! Jag vet att åtminståne hälften av tomburkarna och flaskorna i vårt rum var mina och Jessicas, men trots det tar personen jag inte tänker nämna vid namn VÅR pant, och köper grejer, som hon inte direkt kommer bjuda på, utan att fråga. När jag ser det så säger jag till henne, varpå hon säger..."eh..." ungefär. Hon kan ha fått ut något lite mer artikulerat om att vi måste säga till, eller något liknande, men det är ju bara skit. Jag ska inte behöva säga "DET HÄR ÄR MINA GREJER SOM JAG INTE VILL ATT DU TAR FÖR DOM ÄR MINA MINA MIN JAG HAR BETALAT FÖR DOM DOM ÄR MINA!". Hon ska faktiskt inse att okej, all den här panten är inte min, så då kanske jag bara ska ta hälften? Eller?
Idiotin sprider sig. Jag är förbannad. Och har ont i magen.

Maty

Mitt nya liv har börjat nu. Inte ett attackmisstag. Ska duscha snart. Så intressant.

Maty

"Ok"... Ingen brydde sig om att jag nästan dog igår... så ingen blir nog lättad över att veta att jag överlevde. Böh.
Det kommer läskiga brudar hem till oss ikväll.. Men dom vet vart skåpet står. Jag har ställt det så det syns. Inget skrikande, ingen gitarr efter klockan tolv, och inget pratande med mig! Grundregler... liksom.

Och jag och KanadaKarin(! Haha, ska börja kalla henne det det) redovisade vår fördjupning om kvinnnomisshandel. Ingen slogs. Vi ritade isberg på tavlan istället, och lyckades distrahera typ alla genom att rita kvinnor i isberget... Väldigt Titanic faktiskt.
Gud vad jag har vart duktig, jag skickade fan in bildkritik grejen också. Fantastiskt duktigt gjort av mig faktiskt!
Nu ska jag... lösa sudoku. Om jag kan. Det kan jag. Duktig!

(och talet i rubriken är antalet anmälningar av kvinnomisshandel som kom in till polisen år 2007. Om ni undrade.)
Maty

Nu, förstår ni, nu har jag vart sjukt duktig! Jag var tamejfan på FRISKIS. Huh. Med Karinen och lilla fröken Ellinor. Karinen och jag passade på att gå lite vilse i Nacksta också, i femton minusgrader... men det är en annan, inte speciellt intressant historia. Nu skakar mina armar. Duktig. Äh, så blir det ibland.

Nu ska jag duscha. Om jag inte dör på vägen. I mean, det är ju faktiskt typ... tre steg mellan datorstolen och duschen. It's a long way.

Maty

Fattar inte grejen med att tiden typ snabbspolas när jag inte kollar. Lovar, senast jag kollade på klockan var hon 14.58. Jag hade kunna sätta alla mina... vet inte, något jag har mycket av typ... på att klockan inte var en minut över halv fyra. Klockan är tio över fem. WHAT'S UP WITH THAT? Är det inte när man har roligt som tiden ska gå snabbt?

Susanne är dumlärarN nr 1, mycket attackmisstagigt, och tvingar upp mig (oss) till skolan imorrn halv elva. Egentligen börjar vi kvart över elva, men nej. Eftersom Skvadern tror så mycket på eget ansvar (=har så lata och överbetalda lärare som bara fikar HELA TIDEN) så är det naturligtvis ES2 som ska ha hand om öppet hus nästa helg. Dvs bildarna och musikarna. Teaterbarnen slipper, dom hororna. Orkar inte. Måste skissa, måste... kolla på Supernatural. Måste äta, höja musiken, skriva klart kapitlet jag är på i min bok. Måste... vet inte.

Två bra saker:
1. Behöver aldrig mer ha matte. Fick VG på sista riktiga provet (nationella är inte riktiga och räknas inte LALALALALA) vilket förmoooodligen ger mig ett VG i slutbetygi matte B. Jag vet inte. Han ville inte säga det, vilket gör mig tveksam. Dum.
2. Har inte prov på två världskrig på fredag, tjoho liksom. Har istället föreläsning... och dum redovisning på samhällen. BUT WAIT! JAG VAR VISST KLAR MED DET ARBETET... IGÅR! MOAHAHAHA!

Sen vare inge mer.
Maty

Kan ju passa på och skriva ett inlägg till här innan jag dör av tristess. Jag vill gråta, och jag vill göra något.
Jag vill inte lyssna på den här musiken, för då kommer jag garanterat grina. Haha, ja hej inte-så-stabil-shey.
Nej, jag vet verkligen inte hör ni. Jag tror jag borde skriva lite på min bok. Slightly writer's block här ja, men det går ju över.

SYND ATT JAG INTE HAR WORD PÅ DEN HÄR DATORN DÅ? Död. Fast jag tycker bättre om den här (dvs min stationära, dumma) än pappas vackra fina snälla mac (I WANT TO MARRY IT AND HAVE KIDS WITH IT AND THEN... NOT MARRY THE KIDS MEN SPOIL THEM AND WATCH THEM GROW UP AND SO FORTH).
Varför? Av den enkla anledningen att mitt tangent bord här har en delete-knapp. Haha, nej, det är bara en av anledningarna... Jag har min musik här, jag har mina favoriter här, jag har mitt SUPERNATURAL här, och min vackra bakgrundsbild. Plus att jag... äh jag vet inte. Jag är för lat för att flytta allt till den andra, när den ändå inte är min. Så äre nog.

Apropå ingenting (FIN FIN FIN LÅT DÖR LITE) så hatar jag hur det luktar när man nyser. Det är äckligt.

Maty

Kan nämna några saker om det här inlägget. För det första skrämmer det mig något så fruktansvärt. Jag är hemskt ledsen Linn, men jag vill inte dela kropp med dig!  Tänk på stackars Jonathan! Och ännu värre, stackars mig, fast i vår kropp while you guys are doing the dirty! ECKLIGT! USCH!
För det andra... Du vill INTE dela kropp med mig. Huäh.
För det tredje, Jessicas komentar! Haha, så mycket kärlek på den så jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Maty

Jag gillar att det står "Skapa" på knappen där upp. Det får mig att känna mig så äckligt kreativ varje gång jag trycker på den, trots att jag vet att jag bara kommer bajsa ur mig något svammel, som ingen, framför allt inte jag, förstår. Men ändå. Jag tror på kvantitet för kvalitet.
Hur som helst har jag faktiskt varit jävligt duktig idag. Gjorde klart en bild grej som skulle varit gjort i... september? Haha, sjukt duktigt av mig att göra den nu, verkligen... Jaja. Sen köpte jag en bok, fikade, och nu är jag här igen. Som vanligt. Jag tycker tiden flyger något så fasligt så här på helgerna?

Jag har egentligen ingenting att säga. Inget riktigt attackmisstag att rapportera om. Vilket är lite synd... Men ändå.

Maty

Wö. Det är lördag kväll, och jag har bevisligen inte ens en tillstymmelse till liv... men det gör ingenting faktiskt. Jag passar på att skriva lite på min bok istället! Nu har jag iofs fastnat lite, men va fan. Jag är i alla fall på fjärde kapitlet. Typ. Eller inte typ, jag är på fjärde kapitlet, punkt. Har fortfarande inte en titel, men det löser sig. Kommer bara på massa cheesy grejer... som vanligt dåråeee... Jaja.

Ni kan få en fin vers av en av mina favvislåtar atm!
Russian Literature - Maxïmo Park, hoho.

there's a news blackout, 'cause it just got worse
status depends on the size of your purse
there it is again that lock of hair that won't sit still
our earthly pleasures distract us against our will

Fantastiskt. Men nu ser ni, nu ska jag nog skriva lite bok.
So long liksom.
Maty

Emma tyckte att min huvudperson skulle heta Jonathanus. Jonath-anus. Inte så bra.

Vi har haft matteprov. Eller vi har väl fortfarande, jag är klar. Linn är inte det. Det gick faktiskt ganska bra, vilket jag inte trodde igår när jag "pluggade". Jessica vill inte ha höfter. Vem vill det nu för tiden?

Maty