Ni har slutat kommentera. Men det är lungt, vi fortsätter skriva som små slavar ändå, med hopp om att enda dag, då kommer ni inse att ni saknar att fjutta ner era små tankar om vår fantastiska blogg och börja igen. We're waiting.

Hur som helst... Så är det. Inte mycket mer alltså. Jag väntar på att våra "allahjärtansdagmiddags"-gäster ska komma hit. Jag har inte den blekaste om när dom förväntas infinna sig, men det är lungt. Allt är lungt. Jag är lugn. Det borde jag nog inte vara, jag har ett halv skrivbord kvar att städa, men äsch. Det kan vänta lite. Ska njuta av Lasse Lindh först.

Maty