Vi är lediga. Vi har lov i åtta dagar till, ej inräknat idag (glädjeförstörare skulle påpeka att sportlovet faktiskt bara är fem dagar långt, men vet du vad, vi lyssnar inte på glädjeförstörare). Jag har faktiskt tänkt på en sak, och det är hur väldigt välplanerat det svenska skolåret är. Alla lov är så väldigt lagom utspridda, så att man inte behöver gå i skolan en alltför lång tid utan paus.

Först börjar man i augusti, men att det är ett bra tag till höstlovet gör ingenting, för då har man nyss haft sommarlov och är (förhoppningsvis) uppvilad. Sen är det inte långt till jullovet, och det är lite längre vilket är bra eftersom man då orkar vänta tills sportlovet vecka 10 (vilket man måste, om man bor i vår del av landet). Det enda man riktigt kan klaga på är väl att sportlovet och påsklovet infaller lite väl nära varandra de är då påsken är tidig, men det är en petitess. Vårterminen överhuvudtaget är ju översållad med små lovdagar baa man kommer förbi januari och februari, vilket är skönt.

Det enda jag riktigt har emot sportlovet är att det heter som det gör. Sportlov. Inte för att jag hatar sport, men jag gillar inte att någon försöker säga åt mig vad jag ska göra med mitt lov. Visst, det är den här tidpunkten på året då de flesta åker på skidsemester, men inte alla. Det är lite elakt mot barnen som inte har föräldrar som har råd att hyra en stuga i fjällen tycker jag. Och diskriminierande för barnen som inte gillar sport.

Dagens ordspråk:

"Ett attackmisstag i handen är bättre än tio i skogen."

Kom ihåg det barn! - Linn